Inte ens solen skiner när jag tänker på oss,
och innan allt börjde, jag minns hur varmt det var då.
Det känns som om vi inget tillsammans har,
och när solen också börjar reagerat har det gått för långt.
Ta ett steg ur dethär,
men kan inte leva med minnen.
Jag vill inte radera mer av mitt liv.
Därför kan ja inte ta ett steg.
Men jag borde, inte ens solen tycker vi passar..

 

'förlåt om jag lämnar dig med så mycket,
men efter ett år så har man mycket att lämna också'