Det spelar ingen roll vart jag går,
jag ser dig ändå alltid.
Alltid med henne,
hon som är bättre än jag.
Hon som är så mycket finare än jag,
hon och du, ni går tillsammans.

Jag vill inte se er, men jag kan
inte låta bli. Trotts att jag flyttat,
så går ni alltid här utanför.
Inte ens i mitt egna hem,
så slipper jag att se er.

Men det är väl så.
När man byter bland
alla syskon.

Inga hjälp, för vi vet båda två
att mitt liv är en katastrof.
Inget förlåt, för vi vet båda två
att det finns inget att förlåta.

Starkare än mig,
det sa du att du var,
men ändå så ligger du där,
när ja tar mina saker och drar.
Du skulle klara dig utan mig,
men säg mig,
varför kom du efter mig.

du hatade mig,
och jag hatade att älska dig.
du sa att vi var ett pussel,
men då kan jag säga,
att vi var ett pussel
av olika märken.

Snälla försök förstå, att det är minst lika svårt
för mig. Vad jag än gör så kommer jag såra någon.
Jag har bestämt mig för - hur jag vill ha det,
men du lyckas ändå med ditt underbara sätt rubba
hela min fasad, hela min värld, hela mitt liv.

Det finns så mycket som är bra med dig,
men ändå så kan jag inte låta bli att tänka på
framtiden. Tänk om jag gör samma sak mot dig.
Jag vet att jag kan ändra mig, bara jag vill,
men det är ju viljan som jag saknar många gånger.

Du minns alla saker jag sagt,
och det är mer än vad någon annan gjort.
Men ändå är jag inte redo nu som jag var då,
då kunde jag prata familj med dig.
Nu vet jag inte om jag kan det.
Klart jag kan,
men vill jag ha familj?
Vill jag binda mig redan.

Denhär texten kan bli, hur lång som helst,
för det bara bubblar saker i mig.
Men jag hoppas du förstår när jag säger att
jag tycker om dig, jag älskar att få sms av dig
och det sättet du behandlar mig på är ovärderligt.
Men ändå, så vet du vad jag vill börja med.


Jag hoppas på att du kan förstå,
utan att sluta skriva,
utan att sluta bry dig.
För det är ingen som vet hur
morgondagen ser ut.

Inga ord är för hårda för att krossa min kropp,
för jag vet när jag ska vara stark,
och jag vet när jag ska ta fram mina krafter.
Inga ord kan någonsin förstöra,
för jag går min egen väg
och försöker att se frammåt.

Jag säger som pinglan, emilia, my wife ;
kärlek är bröst,
att vakna brevid något vackert,
något som är som en gud.
Det är kärlek.

Du vet vad jag tycker, jag tycker om dig.
Inget mer med det.
Men varför?
Varför gör du såhär?
Kan vi inte bara ha det bra, kan vi
inte bara skita i livet runt om oss.

Du och jag.
eller jag och döden.

Ett sms, ett slag i ansiktet. Punkterade lungor.
Du gjorde som förra gången, byggde upp något som
jag föll för, sen rev du det lika snabbt igen.
Jag är inte ute efter kärlek, för det finns inte.

Man kan inte bygga något på en grund som skakar,
och du och jag kan inte bygga något om
du inte vågar satsa. Se inte så positivt på andra,
för det är ingen som ser positivt tillbaka.
Ta det du vill ha, för det gör alla andra.

' Ligger här och bara tänker på dig, känner lustarna bara
susar förbi och ger mig mer sug efter dina fuktiga läppar och
dina härliga former, våra kroppar rullar runt i sänghalmen.
N å t t m a g i s k t s k e r . '

varför sätter du fingret på orden jag kämpar med att få
ur mig? Hur gör du för att förstå mina känslor.
Det är ju då jag får för mig att du är bäst.
Texten är en copyright av en hemlig person.