Imorse rökte jag min sista cigarett, kanske för livet,
om jag har tur. Men det tror jag inte. Tyvärr. Men det ska iallafall
bli mitt nyårslöfte och jag håller mina tummar på att det ska gå bra.

Sebastian gick iallafall väg till apoteket för att kolla om det var
öppet så han kunde köpa plåster åt mig, för jag kommer bli
helt jäkla galen annars. Visst har jag försökt att sluta förut,
men aldrig såhär, för dethär känns mer på riktigt.

Ska försöka kolla på andra avenyn nu, är inte säkert att
det går ens. Eller det kanske inte finns något nytt program?
Jag hängde inte med förr gången, om det var sista programmet
eller om det kommer vara fler. Men det märks.

För om det nu är, så måste jag kolla på det nu.
För ikväll vid nio tiden står jag i duschen och tvättar
bort mina äckliga prickar! :} Och det är viktigare!

Snart skola också.
Fuck.
Ordlös.
Hatar.

 
All den smärta som ni orsakat mig, jag vet inte ens själv
och ni är värda det jag gjorde mot mig själv, och gör mot mig själv.
Jag ryggar tillbaka och är feg, när jag inte gjort något fel
jag stannar hemma för att ni ska få en chans att vara mer oäkta.

Kroppsdelar går sönder,
hjärtat slår hårdare.
Mer slag, hårdare slag,
det gör ont.
I mig,
utan på mig,
så gör det ont.
Ingen luft, jag vill inte andas.

En önskan, men för vem är det.
Inte för mig, jag tror den är eran.