Snälla försök förstå, att det är minst lika svårt
för mig. Vad jag än gör så kommer jag såra någon.
Jag har bestämt mig för - hur jag vill ha det,
men du lyckas ändå med ditt underbara sätt rubba
hela min fasad, hela min värld, hela mitt liv.

Det finns så mycket som är bra med dig,
men ändå så kan jag inte låta bli att tänka på
framtiden. Tänk om jag gör samma sak mot dig.
Jag vet att jag kan ändra mig, bara jag vill,
men det är ju viljan som jag saknar många gånger.

Du minns alla saker jag sagt,
och det är mer än vad någon annan gjort.
Men ändå är jag inte redo nu som jag var då,
då kunde jag prata familj med dig.
Nu vet jag inte om jag kan det.
Klart jag kan,
men vill jag ha familj?
Vill jag binda mig redan.

Denhär texten kan bli, hur lång som helst,
för det bara bubblar saker i mig.
Men jag hoppas du förstår när jag säger att
jag tycker om dig, jag älskar att få sms av dig
och det sättet du behandlar mig på är ovärderligt.
Men ändå, så vet du vad jag vill börja med.


Jag hoppas på att du kan förstå,
utan att sluta skriva,
utan att sluta bry dig.
För det är ingen som vet hur
morgondagen ser ut.